-

Jag har fan gjort allt för er, för vår vänskap. Men så fort nåt händer mellan oss så är det jag som får skulden.. Alla ggr vi bråkat.. Varenda j*vla gång så har ni vänt er imot mig & sagt att jag tvingat er att göra saker, att jag e den som gjort fel, att jag är den som "styr". & jag kan säga, jag är alltid, alltid ärlig. Jag står för vad jag säger, & jag säger vad jag tycker. Men pallar faktist nt finnas för er när ni nt finns för mig. Under hela sexan/sjuan har jag gått igenom as jobbiga saker, men har ni funnits för mig? Har ni suttit hos mig när jag gråtit & tröstat mig? Nej, dt har ni nt. Det har ni aldrig gjort.

I fyran förlorade jag en av mina närmsta vänner. Jag bråkade också as mkt. & jag fick skulden för allt..

I sexan gled vi ifrån varann mer & mer.. Vad hände? Vi som var så tighta. Det var vi fem mot världen.

I sjuan förlorade jag min bästa vän över allt annat.

& detta är bara en liten del av det som hänt under de senaste åren. Jag har gått igenom asmkt, men vad som än hänt, har jag klarat det, har "tagit mig på fötter igen" eller vad det heter.

Men jag är trött på det här nu. Så jag tänker nt kämpa för vänskapen längre. Punkt slut.