Besviken..
Hej jag heter Alexandra & jag känner mig extremt lurad, irriterad, arg, ledsen & besviken. Hejdå
Nää, inte hejdå för jag måste skriva av mig.
Och det skulle vara bra om INGEN tog åt sig, eller alltså, jag skriver ju t en. men hoppas det bara är den som fattar..
Jag är inte dum, jag fattar att du inte orkar mig. Men gör det på ett bättre sätt än att ignorera mig, skita i mig, vara allmänt dryg helt enkelt för du tjänar inte på det och du stämplar ner på mig. Såå... Liksom vart vill du komma med det? & liksom du va en av mina närmsta vänner så ta åt dig ordentligt. När du sa att jag var viktigt för dig osv, menade du nt det då? Och har du fejkat alla skratt , osv ? Jag orkar inte bråka, men för i helvete, vi är inte småbarn, vill du mig nåt så ska du kunna ta det med mig , face to face. Liksom, du kan mig, du fattar hur jag funkar, & du fattar hur du knäcker mig bäst eller hur jag ska säga .. Jag ska inte säga att du var min bästa vän, för det var du inte. Jag hade en bästavän, men hejsvejs så var den borta men det hör inte hit. Iaf så tack för att du fått mig att tappa hoppet & tack för att du fått mig att gråta, för tro mig. Jag har gråtit över dig, en miljard ggr, och jag skulle gärna slippa det nu. men jag litar inte på någon längre, & jag har verkligen lärt mig att man inte ska ta saker för givet. Och mkt är på grund av dig, men tack för tiderna...
</3 (och nej, idiot, jag mår inte bra :O)
Kommentarer
Trackback